Mycket ännu oklart om Ålands finansiering

I går tisdag besökte justitie- och Ålandsminister Anna-Maja Henriksson Åland för första gången under den här mandatperioden.
Frågorna från oss i mediekåren handlade – förstås – mycket om självstyrelselagen.
Men de tydliga svaren var få.

Att Anna-Maja Henriksson i juni återvände till justitieministeriet och åter fick Ålandsfrågorna på sitt bord är bra för Åland. Efter en mandatperiod med regeringen Juha Sipilä, där konfrontation och svek var vanligare beskrivningar av förhållandet mellan Åland och Finland än samförstånd, behövs en svenskspråkig minister med förståelse och rutin av det speciella förhållande som råder mellan det självstyrande landskapet och Finland.

Anne Berner gjorde säkert sitt bästa som Ålandsminister i en regering där ett av partierna (Sannfinländarna först, sedan Blå framtid) ständjgit var emot allt vad utökade behörigheter och mer pengar för Ålands del. Förhoppningsvis kan Henriksson i den nya regeringen lotsa fram såväl det föreslagna nya ekonomiska systemet som självstyrelselagsrevisionen i sin helhet till en för båda parter acceptabel lösning de kommande åren.

Men vid gårdagens pressträff var svaren få. Självklart får man ta i beaktande att den nya finländska regeringen inte haft speciellt mycket tid på sig ännu, och att man dessutom har Finlands ordförandeskap i EU att ta hänsyn till. Men nog hade ett tydligt personligt ställningstagande för att Ålands grundfinansiering ska få en höjning av avräkningsgrunden med de 10 miljoner som utlovats varit en gott besked för de åländska politikerna att få. Nu blev det i stället ett löfte om att Henriksson ska göra allt hon kan för en bra lösning på frågan.

Det som blir intressant att se under hösten är om denna goda lösning består i just de 10 miljoner som flera partier ställde som krav för att godkänna förslaget till ändring av självstyrelselagen när frågan behandlades i lagtinget i våras. Nog för att det lär finnas en majoritet, åtminstone fram till valet, för propositionen, men kutym på Åland är att det ska vara breda majoriteter bakom ändringar av självstyrelselagen. Att Åland talar med en röst gör Åland starkare, hävdades från både oppositionen och regeringsblocket.

Just nu ligger förslaget dels hos riksdagens grundlagsutskott, där den bereds för den andra behandlingen (eftersom självstyrelselagen är en lag av grundlagskaraktär ska den antas av två riksdagar med ett val emellan) och hos lagtingets lag- och kulturutskott. Riksdagen lär under hösten klubba propositionen utan större problem. I lagtinget däremot kan det bli stopp i maskin. Utan att regeringen Rinne ger klartecken för den höjda avräkningsgrunden lär inte utskottet släppa fram propositionen till lagtinget innan man är absolut tvungna, och utan de utlovade pengarna blir det som sagt knappast heller någon stor majoritet för förslaget.

I och med att frågan inte ser ut att lösas snabbt, kan detta också segla upp som en större valfråga. Redan har Ålands framtids kandidater givit tydliga signaler om att en av partiets huvudfrågor kommer att bli att man anser att sittande landskapsregering inte agerat kraftfullt nog mot den finländska regeringen. Lita på att fler oppositionspartier kommer att hoppa på den vagnen om inte ett löfte de 10 miljonerna ges före valet.

För Finlands del står dess rykte som moderland till en av världens äldsta autonomier på spel, för Ålands del en höjd grundfinansiering och i förlängningen en förnyad och modern självstyrelselag. För LR är det partiernas rykte som förhandlare som kommer att ifrågasättas. Detta är också det som talar mest för att pengarna faktiskt kommer fram, till slut. För många har för mycket att förlora, inte minst när det hela handlar om en i sammanhanget ganska liten summa i den finska statsbudgeten.

/Jonas