Idag är det min mammas dödsdag.
I vanliga fall brukar jag åka till kyrkogården då och tända ljus, men efter jag var dit och försökte tända ljus på graven i mitten på februari när det var pappas födelsedag så hoppar jag över det idag.
Snön gick till knäna redan då och jag hittade knappt gravarna under all snö. Det har väl kommit lika mycket snö till sen dess liksom.
Mammas födelsedag passerade också utan att jag tände nåt ljus på graven, men jag sände många ljusa tankar till henne där uppe i himlen. Det gör jag idag också, trots att det är en sorglig dag egentligen.
När sorgen slutat sitt värsta grävande i själen så kan jag tänka mer glada tankar om de jag mist. Jag minns mer gott än jobbigt liksom. Jag ler mer än blir ledsen när jag tänker på mina kära där uppe i himlen numera. Glada minnen dyker upp och jag känner även tacksamhet över att jag fick bli just mina föräldrars dotter.
Visst var det tufft ibland, men ändå, ju mer jag tänker på det så ju mer inser jag att jag hade det väldigt bra hos dem :)
Jag saknar dem ofta, men inser att så här är livet nu och en dag kommer vi ju att mötas igen, det vet jag :)
När jag ändå är inne på ämnet kan jag sucka tungt över försöket att bränna ner Hammarlands kyrka. Det är ju ”min” kyrka!
Där är jag konfirmerad, där har jag sjungit i kör, där har jag upplevt begravningar, dop och bröllop. Där firar jag juldagsmorgonen, det viktigaste under julen för mej!
Tur att det misslyckades! Hemskt att nån kan tro att det är en god idé att göra något sådant! Varför vill man förstöra för andra liksom??
Jag tyckte det räckte så bra med gravskändningen som skedde där för några år sen. Mina föräldrars grav var en av de utsatta och det gjorde rejält ont att städa upp efter dem.
Det gör ont nu också, när jag vet att nån velat förstöra ”min” kyrka :(
|