| Sidladdningar: 61258 |
| SusieQ |
Nyfiken gul och blå - det är jag. Alltså en nyfiken svensk. Bodde i Stockholm förut, men är från en större småstad. Och nu bor vi här!
Seglarkillen, naturälskaren, det fantasifulla barnet och två katter. Jag är nyfiken på allt! På människor, livet och allt möjligt. Det är därför jag bloggar.
Mer om mej får ni veta när ni läser min blogg. :-)
PS Måste tillägga att jag ofta är ironisk.
|
| 1.9.2010 19:44:13 | Påhopp |
| Jag har råkat ut för ett jätteobehagligt påhopp av en svensk jägare.
Bara för att jag vill bevara och skydda vargar. Bara för att jag strider för dom under min lediga tid. Men det här personen påstår att jag gör det på arbetstid. Det är så skönt att kunna säga: NEJ - JAG GÖR INTE DET! Om jag går in på dagtid så gör jag det hemifrån på lunchen på min egen dator. Eller så gör jag det när jag har semester, flexledigt lr nåt annat. På dagtid. Jag antar att jag utgör ett hot? För jag gör mycket research på kvällstid, skriver debattartiklar etc. Ärligt talat så tycker jag att det är förtal/ärekränkning/falsk angivelse. Jag vet vem personen är och har personens mejladress. Borde jag faktiskt polisanmäla? Hur fungerar det mellan Sverige och Finland? Jag har skrivit till personen ifråga och nu väntar jag med spänning på att se ifall han svarar..... | |
| Anmäl detta inlägg | Kommentera (1) |
| 16.7.2010 20:30:59 | Kan inga.... |
| Jag kan knappt gå. Det gör så fruktansvärt ont i mina fötter.
Det är väl säkert ett straff för att jag tänker elaka saker ibland. ;-) Varför kan jag inte gå då? 1. Jag har inflammation i hälsenorna. 2. Jag har fått en tung marmorskiva + min mammas vikt på fötterna, så att de nästan gick sönder. Nå, det bidde bara en spricka, men det är fortfarande väldigt svullna o ömma. 3. Kan oxå vara borrelia som spökar. 4. Förmodligen är det väl alla saker som sammantaget spökar, eller hur? Så om ni ser någon vitblonderad svensk halta runt på stan så är det bara jag.... Och jag som älskar att dansa!!!! | |
| Anmäl detta inlägg | Kommentera (1) |
| 16.7.2010 10:26:56 | Obekväma jag...:-) |
| Får man inte säga obehagliga saker? Får man inte prata om det som är dolt under ytan? Är det inte bara att inse att det finns både helgon, madonnor, djävlar och hela skalan mittimellan? * Själv tillhör jag förståss madonna-sidan. ;-) Eller, näää, det trodde ni väl inte? * Jag kan nog vara en riktig bitch mellan varven och jag kan göra dumma saker ibland. Men på det hela stora försöker jag göra så gott jag kan. Jag försöker hjälpa andra om de har problem. Jag försöker vara snäll mot människor och mot djur. Men ibland blir jag förbannad och skäller ut folk efter noter. Jag har gjort dumma saker. Så personligen befinner jag mig i den där skalan mittimmellan svart och vitt. Ibland är jag mer vit än svart och då känner jag mig så nöjd. När jag gjort något bra för en annan. Vilken härlig känsla det är! Ibland är jag svart. Jag kanske har sagt något ofördelaktigt om en person. Jag kanske har spytt ut mig lite bitterhet, eller varit allmänt gnällig. Just då, för stunden, kanske det kändes bra. Det onda behövde få pyra ut. Men efteråt brukar jag alltid ångra mig. Det är inget kul att vara en gnällig bitch! Dock tror jag att man behöver få vara det ibland. Det blir mer balans så. Livet är inte bara svart och vitt och ingen människa är bara god, eller bara dålig. Vi har alla olika egenskaper och resurser – på gott ont. Det som kan verka dåligt i ett sammanhang kan visa sig vara jättebra i ett annat sammanhang. Sånt är livet! Och jag tänker inte försöka låtsas som om jag vore någon jättefin och bra människa. Enbart. För det är jag inte och mig veterligen har jag aldrig träffat en sådan människa ännu. Så, jag kommer att fortsätta vara ”obekväma jag” och skriva om precis vad som faller mig in för stunden. Utan att gå till rena personangrepp, för sånt sysslar jag inte med. Däremot tycker jag väldigt mycket om en massa saker. Och det får man när man lever i en demokrati. Gudskelov! Nu ett axplock av tyckande: Jag älskar rovdjur. Jag ogillar jägare, rent generellt. Även fastän jag vet att det finns alla sorters jägare och förstår att skyddsjakt kan behövas. Jag ogillar alltför mycket byråkrati och stelbenthet. Jag tycker inte om skrikiga, bråkiga människor som trakasserar andra. Jag tycker inte om människor som misshandlar kvinnor. Jag avskyr människohandel och föraktar män som ”köper” kvinnor. Jag hatar djurplågare. Jag avskyr dubbelmoral, som tex präster som säger en sak och sedan våldför sig på barn, Eller poliser som låtsas vara jämställda och sedan köper sex, våldtar och håller på. Jag älskar däremot människor som försöker hjälpa andra, såväl djur som människor. Jag älskar människor som vågar stå rakryggade och som vågar stå för sina åsikter i alla sammanhang, även fast de anses ”obekväma”. Jag älskar ärliga, älskande människor med mycket empati. Jag älskar bohemiska fritänkare som vill kramas. Och jag älskar livet – på gott och ont! Med alla dess nyanser. That´s me...take it or leave it....Ha en bra dag nu alla! Och, hmmm, har ni tänkt på vilken fin profilbild jag har? ;-) Den tänker jag behålla resten av livet, trots några år på nacken. | |
| Anmäl detta inlägg | Kommentera (0) |
| 5.7.2010 17:30:22 | Jobbigt läge |
| Mitt barn och andras barn.
Jag är så himla glad över att jag fått ett vackert, snällt, intelligent och hyfsat väluppfostrat barn. Ett barn med stort hjärta och empati för andra levande varelser. Ett barn som jag älskar djupt och är oerhört stolt över. Hur jobbigt måste det inte vara om man får ett barn som saknar dylika egenskaper, dvs ett barn utan empati för tex levande varelser och som är direkt elakt mot djur, som får ständiga aggressiva utbrott och som är ohyfsad och ska ta all plats? Ett barn som dessutom har utseendet emot sig. Jag har träffat ett sådant barn och jag måste erkänna att jag inte kan tycka om honom öht! Herregud, vad skulle jag ha gjort om jag fick ett sådant barn? För visst älskar man väl sitt barn - oavsett? Är jag hemsk nu? | |
| Anmäl detta inlägg | Kommentera (9) |
| 25.6.2010 23:41:51 | Min idol! |
| För över 30 år sedan skedde ett möte som än idag har påverkan på mitt liv.
Jag var ung, söt, olyckligt kär, onykter, och ute på svartklubb i Göteborg... Jag fastnade för en mans ögon. Dom var varma, levande, vackra... Vi hamnade i hans lilla spartanska etta i Göteborg. Och vi drack te, lyssnade på musik och pratade om livet.... Plötsligt började han spela Midnight Oil för mig och så berättade han massor om sångaren, som var en politiskt engagerad och en smart människa som kämpade för de svaga och miljön. Jag blev helt fascinerad. Så fascinerad att jag senare köpte plattan där "Beds are burning" ingår och sedan gick jag på en konsert i Globen. Mannen som introducerade mig för Midnight Oil träffade jag aldrig mer. Men jag tänkte ofta på honom. För att han inte på något sätt försökte utnyttja mig då den där kvällen för länge, länge sedan. Och för att vi hade ett så fint samtal. Han påverkade mig. Han var en god själ! Nå hur det nu kom sig så började mitt miljöintresse växa då i den vevan och jag bestämde mig för att förändra mitt liv. Så jag blev en miljöintresserad biolog! För en liten stund sedan bestämde jag mig för att lyssna lite på Midnight Oil och jag ville ta reda på vad som hade hänt med sångaren, Peter Garret. Och hör och häpna! Han har blivit miljöminister i Australien!!!! Han kämpar hårt för att rädda valar o andra hotade arter!!!! Förlåt, men det är i sådana ögonblick som jag faktiskt kan känna att det finns en högre mening med livet! OM Peter, denna rebelliske, skallige sångare för ett rockband med sitt starka miljöengagemang kan bli MILJÖMINISTER, ja då...då kan ju precis vad som helst hända, eller hur? Då kanske det finns mirakler? Men jag kommer alltid att undra...vem var du...mannen som jag träffade i Göteborg för över 30 år sedan? | |
| Anmäl detta inlägg | Kommentera (2) |
| 12.6.2010 18:23:25 | Till svenska politiker |
| 2010 – den biologiska mångfaldens år. Tillika ett sorgeår och valår. Året började på sämsta tänkbara sätt, för mig, för en stor del av svenska folket, och framför allt för de vargar som dödades under årets första dagar. Den biologiska mångfaldens år började på ett minst sagt skamligt sätt. Jag och en helt nation chockades. Hur kunde detta tillåtas? Vargen är ju ett hotat rovdjur, en särskilt skyddsvärd art enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Det som ska eftersträvas för utpekade arter enligt direktivet är en gynnsam bevarandestatus. I praktiken har en art gynnsam bevarandestatus när det går bra för arten ur både kvantitets- och kvalitetsaspekt, samt när det finns goda förutsättningar för att det även fortsättningsvis kommer att gå bra. Men detta tog vår regering från 2006 inte fasta på. Tvärtom tillsatte de en rovdjursutredare; Åke Pettersson, som starkt påverkad av jägarlobbyn skrev ett förslag som gynnade jägare men inte rovdjur. Förslaget har fått mycket kritik från intresseorganisationer, forskare och politiker. Utredaren Åke Petterson, som är centerpartist, har svalt jägarkårens krav med hull och hår. Förslagen står helt klart i strid med riksdagens beslut om livskraftiga rovdjursstammar, säger Wiwi-Anne Johansson från vänsterpartiet. - Varenda varg i landet bör vara livrädd för vad regeringen, som redan försvagat skyddet av rovdjuren, kommer att göra med utredningens förslag, säger Wiwi-Anne Johansson. Idag har vi facit i hand. Vi vet vad regeringen med Erlandsson och Carlgren valde att göra. Vargarna hade all anledning att vara rädda. För under 2010 påbörjades den stora utrotningen – stick i stäv med EU:s art- och habitatdirektiv. Stammen uppskattades vintern 2009 bestå av 207+/- 19 individer, inklusive gränsrevir. Det låga antalet oroar många populationsgenetiker, eftersom stammen inte har uppnått en gynnsam bevarandestatus. I juni 2010 har över 47 vargar dödats. Regeringen valde att spela ett högt spel när de tillät licensjakt och spelade rysk roulette med en hotad art. De har äventyrat stammens långsiktiga överlevnad. Jägarlobbyn har arbetat i många år för att få sin vilja igenom. Med alla medel har de försökt få politiker med sig. Mycket har skett i det tysta och vi var många som blev ”tagna på sängkanten” när vargjakten inleddes så brutalt på årets andra dag. Det svenska folket blev överkörda av jägarlobbyn och en regering som valde att lyssna på dem istället för den stora majoriteten. En regering som bland annat består av en jordbruksminister som anser att man ska skjuta hemlösa katter, som tycker att man inte kan förbjuda pälsfarmer eftersom några ju vill ha päls. Han hade dessutom mage att jämföra det hela med knarkhandel. Dessutom har hans uttalanden om tidelag gått till historien: ”Är det, och ska det vara, lagligt att på ett kön stryka på något som för exempelvis en hund smakar eller luktar gott, för att låta denna hund slicka av det som är påstruket på könet? Ska det vara tillåtet att smeka en tik på spenarna av kärlek, eller ska det räknas som ett sexuellt nyttjande av djur? Det blir ytterst svåra bedömningsfrågor att ta ställning till även med en förändring av lagstiftningen”. Förlåt mig, men vad är en toblerone i förhållande till detta uttalande? Carlgren har uppenbarligen varit utsatt för starka påtryckningar när det gäller licensjakten och man undrar vilka hans rådgivare är. Hans klumpiga uttalanden om att licensjakten beslutades för att skjuta av genetiskt sjuka individer glömmer vi aldrig. Vi glömmer inte heller hans påståenden om att det skulle stärka acceptansen i rovdjurstäta områden. Nå, hur mycket acceptans det finns fick vi se i dokumentären ”vargkriget”. Rovdjurens situation har dessutom förvärrats än mer genom att besluten ska ut på lokal nivå. Med tanke på den sammansättning som varje viltvårdsdelegation ska bestå av så är det inte konstigt om ”skjutarsidan” vinner över ”bevarandesidan”. Så beslut som detta kommer snarare att bli regel än undantag. http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Startsida/Nyheter/2010/06/Forbundsframgang-i-Gavleborgs-bjornbeslut-1.13460/ Det måste bli ett slut på detta utplånande av våra stora rovdjur. Jag tycker att det här senaste halvåret har varit hemskt. Jag har känt sorg, förtvivlan, ilska, frustration och kamplust. Jag har gråtit över bilder av dödade vargar och lo-djur. Jag har känt avsky när jag betraktat gubbar med sina troféer. Jag har upplevt chock och kan inte förstå att det finns människor i detta land som likställer dödande av djur med naturupplevelser. Jag har sett bilder och läst kommentarer som får mig att undra vilken värld jag lever i. Jag blir faktiskt rädd på riktigt. Nu vill jag vädja till er politiker. GÖR NÅGOT! Vi är faktiskt många som vill ha biologisk mångfald, en levande natur och som vill att sveriges vargar ska ha en gynnsam bevarandestatus. Det finns möjligheter att lösa eventuella problem med vargar och tamboskap. Kunskap, information och stöd behövs. Pengar för biologisk mångfald måste användas för det syftet, inte för att gynna enfalden. Rovdjur är viktiga för den strukturerande roll som de spelar i naturen och behövs för att upprätthålla den biologiska mångfalden. Vilket tydligt framgår i denna artikel som skrivits av forskare från Stockholms universitet: http://www.dn.se/debatt/sveriges-vargstam-kan-inte-skjutas-till-battre-halsa-1.1034016 Det är valår i år. För mig och min familj är dessa frågor oerhört viktiga. Jag önskar att den nya regering som tar vid efter den 19.9 beaktar följande: Rovdjurspolitiken måste ses över överlag. Återgå till den gamla politiken, eller gör en ny utredning som utförs av oberoende utredare/forskare. Paragraf 28 måste ändras. Licensjakt på varg måste förbjudas tills vi har uppnått en gynnsam bevarandestatus. Skyddsjakt på vissa individer måste naturligtvis finnas. Förbjud löshundsjakt i vargrevir. Sammansättningen av viltvårdsdelegationerna måste ses över/alternativt upphöra. Tidelag MÅSTE förbjudas liksom pälsfarmer. Jag undrar, vad kommer ni i ert parti att göra i dessa frågor om ni kommer till makten den 19.9.2010? Vad väljer ni? Mångfald eller enfald? | |
| Anmäl detta inlägg | Kommentera (0) |
| 8.6.2010 11:14:53 | Kemiska jag |
| Har nyss tagit alla mina 5 mediciner!
Snacka om att jag är skruttig just nu. Vad sägs om följande diagnos: mykoplasma/twar, astma, öronkatarr, fel på sköldkörteln och ledinflammation. Jag börjar bli lite trött på det. Fast jag gör nog det iaf. Bara för att få uppleva folkfesten! På torget! :-) Tänk vad roligt att hela sommaren står för dörren! Japp, dags att plocka fram positiviteten! NJUTA av sommaren! | |
| Anmäl detta inlägg | Kommentera (0) |
| 4.6.2010 15:14:26 | Unika, fantastiska Åland |
| Vet ni, jag älskar den här platsen.
Det är så vackert och genuint och tryggt på många sätt. Tyvärr så har jag fått uppleva att det finns ormar i Paradiset. Vi har ju tex råkat ut för ett fult kortbedrägeri. HÄR!!! Och tyvärr ser jag med fasa hur det för varje år verkar bli mer och mer stölder, misshandel och våldtäkter. HÄR??? Jag har bara bott här i ca 5 år, men ser en otäck upptrappning. Det som vi flydde ifrån i Stockholm kommer allt närmare. Sedan blir jag också förskräckt när jag ser de krafter som vill exploatera och förstöra det unika vackra Åland. Jag blir faktiskt ledsen. Är ålänningar totalt hemmablinda? Varför tycks några extra euro spela mer roll än en vacker och hållbar framtid i en unik miljö? Förstörelsen pågår även inne i Mariehamn. Mariehamn är en vacker stad, en idyll med unika värden. Men idyllen håller sakta på att slås sönder. Bostadsområden ska slås upp på de mest konstiga platser och unika skogsområden ska exploateras för ett strandnära boende på pyttetomter. Och nu funderar man bo att ta hit någon korvnisse och slå upp en grillkiosk på Lilla Torget??? Hur tänker man då????? Och hur går det ihop med det marina Mariehamn????? Ska varenda yta exploateras, ska varenda andrum förstöras? Ja, lycka till med framtiden och turismen säger jag. Vem vill åka till något slags förorstliknande lill-Stockholm? Nej, jag blir ledsen! Det skulle vara intressant att höra om jag är ensam om att tycka att korvnisse-planerna är helt uppåt väggarna. | |
| Anmäl detta inlägg | Kommentera (0) |
| 1.6.2010 12:00:58 | Älskar |
| Jag älskar någon väldigt mycket. Ok, jag älskar flera...:-)
Men nu tänker jag på en speciell person. En person som stöttar mig i vått och torrt. Som håller om mig när jag är sjuk, som pysslar om mig, som hjälper och stöttar mig i alla lägen. Men som även protesterar om jag är dum, eller gör något knasigt. Jag älskar den här personen. Mycket! Jag älskar doften, kroppsvärmen...att få ligga nära och höra andetagen. Att få sova nära. Vi förstår varandra utan ord och vi tänker väldigt ofta precis likadant. Samtidigt. Vi skrattar åt samma saker. Har samma sjuka humor. Vi delar samma värderingar. Om livet och vad som är viktigt. För oss. Naturligtvis blir vi osams ibland, men det är bara petitesser. Vi reder ut det lika snabbt som det uppkommit. Jag är så oerhört glad och tacksam över att jag funnit min livskamrat. Tack för att DU finns! <3 | |
| Anmäl detta inlägg | Kommentera (3) |
| 19.3.2010 22:52:41 | Har sett så mkt |
| Ibland så undrar jag. Över oss människor. Vi föds alla som små söta bäbisar. Oskrivna kort? Eller? Ibland så undrar man. Hur kunde det bli så fel? Vad är det som har gått snett när människor luras, bedrar, misshandlar och mördar? ibland handlar det om sjukdom...men OM man inte är sjuk??? Hur kan det då bli så fel???? När, var och varför slutar en människa att värna ett liv? | |
| Anmäl detta inlägg | Kommentera (0) |
| Visa alla inlägg | |
