Sträckorna på Bergö Ironman blev 3,8 km simning, 180 km cykling och pga ett tankefel 44,2 km löpning.

Till start kom till slut endast arrangören själv, som ändå kunde se fem svåra motståndare för att nå segern i den första tävlingen på Ironmandistansen: Simningen, cyklingen, löpningen, solen och ensamheten.

Simningen gick i utmärkta förhållanden. Norra Bergöfjärden låg som en spegel under en helt molnfri himmel då simningen inleddes. Vattentemperaturen var 22,5. Det enda lilla ”problemet” var att solen bländade. Simningen tog 1:25.

Cyklingen gick på en 45 km bana som varvades fyra gången. Efter 18 minuter sade bakdäcket PANG. Efter ett byte till en reservslang, som dagen innan hade reparerats provisoriskt pga punktering fick jag köra med platt bakdäck mellan varven. Men jag pumpade och cyklade och funderade. Kom på att en granne sagt att hon skulle till stan och for in till ett hus för att ringa henne. Efter ett tag kom hon med ny innerslang och jag kunde fortsätta på mer normalt sätt. Första slingan tog dock ca 1 timme längre än beräknat.

Temperaturen ute på Bergö var under dagen +29 och jag gissar att den var >30 på fasta Åland där ju cykelbanan till största delen gick.

De tre andra avverkades däremot i helt normal ordning och tiderna förbättrades t o m då temperaturen började sjunka. Sammanlagd cykeltid blev 8:56 pga två däckbyten och annat som tog ca 1 timme i anspråk.

Då löpningen inleddes 19:40 hade temperaturen bedarrat och banan gick dessutom i nord-sydlig riktning genom en tallskog, vilket innebar att banan till största delen gick i skugga, om än i värme.

Den sammanlagda löptiden blev ca 5 timmar och sträckan som sagt 44,2 km.

Den fjärde och sista joggingrundan gick halvmörker samtidigt som månen kom upp över horisonten.

Det visade sig att de värsta motståndarna blev cyklingen och solen, men en stund efter att den gått ner eller mer exakt 0:35 gick Stephan Toivonen i mål som den första som genomfört Ironmandistansen på Åland på 15 timmar och 35 minuter och samtidigt som åländsk mästare.

Jag blev samtidigt den tredje svenskspråkiga, som gjort två tävlingar på Ironmandistansen med mer än tjugo års mellanrum.

Skulle vara intressant att veta hur många andra som blivit mästare i en friidrottsgren vid en ålder av 53 år?

Det skall också bli intressant att se när nästa ålänning genomför Ironmandistansen lokalt, och vem det kan tänkas bli.

Jag vill passa på att tacka publiken och de, som visade intresse för tävlingen, men som ändå inte till slut stod på startlinjen samt sponsorerna (Chipsters, City Sport& Cykel, Viking Line och Ålandstidningen).