Sök bland bloggar:

Sidladdningar: 39917

Edgars funderingar Presentation Edgar Ström är en åländsk man i dryga 50- års åldern som bor i en vanlig by på Åland närmare bestämt i Sund, han själv kallar byn för Torsby, hans vapendragare i vått och torrt,oftast i vått är en annan lokal förmåga från samma byhåla nämligen den närmaste grannen Bur-Einar,hembrännaren och lokalpatrioten Lundbärg är även en annan person som förekommer i bekantskapskretsen, andra lokala kändisar som Adolf i Hulta och slagskämpen Karlbergs-Kalle och byssbon Holgerssons Göran samt den neutraliserade fd saltvikaren numera sundsbon Strömma-Kalle återkommer också med jämna mellanrum, Edgars fru heter Gertrud och är ett fruntimmer med bestämda åsikter, Edgar Ström är en person som flitigt följer med i de lokala åländska debatterna och gärna kommenterar dem enligt eget tycke samt att han har förkärlek för att berätta skrönor om bekanta och obekanta,Edgar har även ibland en tendens att kunna blanda ihop saker och ting, följ med!! 7.9.2010 14:56:19 Lätt skakad Edgar Ström Tjoryamatta jojo! Långe-Sixten hade varit över till allas vår Spik-Egon hännan i Torsby och det mötet hade ju slutat precis som det var tänkt, nämligen med att de båda törstiga durakarna hade blivit riktigt ordentligt snorfulla, efter att de kristligt delat på en dunk med undermålig KobbaVråla som kokerimäster Lundbärg i lönndom hade sålt till Spik-Egon. Sedan när Spik-Egon hade styrt in en av sina garderober och som alla vet så har han ju ett lokalsinne som inte är av denna världen, det är mer eller mindre obefintligt, sen hade den precis kanonfulle Spik-Egon där inne i den mörka garderoben gått helt vilse och sedermera inte hittat ut därifrån, så hade kollegan Långe-Sixten som suttit klistrad framför Spik-Egons TV och begeistrat sett på ett intressant naturprogram, där en storer afrikansker huggorm glupskt hade ätit upp några oförsiktiga och lallande sprätthönor. Långe-Sixten lokaliserade efter visst besvär den avsågade Spik-Egon inne i garderoben, vilket egentligen inte var särskilt svårt, då sagde Spik-Egon drog ljudliga timmerstockar så att det dånade och brakade inne i  den trånga och smala garderoben, Spik-Egon hade knölat ihop sig längs den ena väggen och han såg ut som ihoprullad igelkott, minus taggarna då. Långe-Sixten vinglade ut i farstun och drog på sina medfarna skitiga stövlar och han krängde den slitna rocken på sig och satte den buckliga hatten på träskallan sin och så begav han sig av hemåt mot hemorten Finby. Långe-Sixten stulade vingligt fram genom den stundtals kraftiga blåsten på den smått krokiga byvägen här i Torsby och han var ner och sladdade omkring i dikesrenen flera gånger innan han åter tog sig raglande upp på byvägen. Han passerade omständigt Johan i Kurvans hemman och han stirrade förvånat till då han upptäckte ett gäng med kacklande ankor som gick omkring i en inhägnad och pickade i marken. “Nej men siddubara” kläckte Långe-Sixten ur sig och han stulade raskt iväg till inhägnaden för att hälsa på ankorna. “Häj påddä lorden min” sade Långe-Sixten och han skulle försöka att krusa en av de nyfikna ankorna som hade kommit fram för att kika på vad som hände. Ankan lurade misstänksamt på den framsträckta knotiga handen som kom emot honom från mannen som stank som en hel krossad spritbutik. Ankan bet ju givetvis Långe-Sixten kraftigt rätt i nävan och Långe-Sixten drog hastigt åt sig handen tillika som han skrek högt av smärta. “Ditt jävla fä” skrek Långe-Sixten ilsket åt den förnärmade ankan och Sixten fortsatte “ Ditt ärans kräk, förbaskade plattfota, kväck, kväck, dig skulle man borda koka soppa på” gormade Långe-Sixten vidare tillika som han kramade sin blödande hand och sedan sparkade han argsint till i spjälorna på inhägnaden så att alla ankorna blev förskräckta och började att väsnas. Oväsendet vid inhägnaden lockade ju ut ankornas husse Johan i Kurvan som sen kom raskt framtravandes och han undrade barskt vad i hela glödheta den Långe-Sixten höll på och grejade med? “Din jäkla fanskap till anka, bet mig ju i handen, se hur handen min ser ut?” morrade Långe-Sixten. “Jag skulle ju borda få ersättning för sveda och värk, anamma” svor  Långe-Sixten vidare och såg en aning härsket på Johan i Kurvan. “Du har ju uppenbarligen stuckit in din skitiga näva i inhägnaden och antastat ankorna, egentligen borde jag ringa till Ljunglöf och be han att komma hit och sätta fast dig för otillbörligt antastande av husdjur, allvarliga saker en sådan sak” förklarade Johan i Kurvan bistert till Långe-Sixten. “Satan anagga, nu ger du mig 150 ävro i ersättning för sveda och värk din sketna bondläpp, annars fanken” bullrade Långe-Sixten avogt. “NU hämtar jag fram hagelbössan och ringer till Ljunglöf” sade Johan i Kurvan och han avlägsnade sig mot boningshuset sitt. Långe-Sixten pallrade sig snabbt iväg och han stulade så fort han kunde bort från Johan i Kurvans hemman och han befann sig efter en stund ute på den stora riksvägen där han tog ut riktningen mot Finby. Han stulade på i godan ro längs riksvägen och han hade väl vinglat fram i en timmes tid när en storer amerikanare full med en massa yngre durakar stannade till bredvid honom. “Öj, skaddu ha skjuts fylltratt?” ropade chauffören åt honom genom den nervevade rutan. “Jojo, jag kommer med” svarade Långe-Sixten och han byngslade sig in i det breda baksätet där det var fullt av andra äldre ärrade ynglingar. “Sitter ni och kolkar in brännvin?” frågade Långe-Sixten undrande några sekunder senare när en av de andra i baksätet halade fram en flaska Koskenkorva och hällde i sig innan han gav den till en av de andra kamraterna. “Jo, men Du skall inga ha någe du inga” fräste en av de andra durakarna i bilen åt Långe-Sixten som då blev lång som en utsträckt fiollåda i hela trynet och han blev ytterst besviken. “Men nog kan du välan ge mig en sup pojkvasker” fräste Långe-Sixten till, irriterad över att han blivit negligerad och nekad av raggaren. “Hörde du Uffe, vad den här fylltratten sa?” sade då raggaren och drog undan pavan med brännvin från Långe-Sixtens fladdrande händer. “Jajamen, nu skall han få sig en omgång stryk” sade chauffören bistert och han tvärnitade direkt med  den stora amerikanaren så den gled  och kanade 200 meter med tjutande däck av bara farten innan den stannade. Sedan hoppade alla raggarna kvickt ut ur bilen och sedan så fick Långe-Sixten sig verkligen ett viligt kok stryk, chauffören som var ingen annan än stadens största slagskämpe Butka-Leffes yngre broder Tuff-Uffe, som även han var ganska så van med det här att fajtas och slåss, han fletade rappt till några gånger så att Långe-Sixten gick i däck och han föll tungt ner på asfalten, sedan tog en av de andra storväxta durakarna från raggarbilen vid, nämligen den brutale Slaktar-Tage från Västernäs, som engagerat  och med stor frenesi baddade upp Långe-Sixten efter både noter och tvättställ och allt, han rev och slet och kastade besinningslöst med den numera lealöse Långe-Sixten och till sist så sparkade den exalterade Slaktar-Tage ner fylltratten Långe-Sixten i ett dike, där han blev liggandes som en utslängd tom päronsäck. Raggarna hoppade in i amerikanaren och de stack i lugn och ro därifrån. Långe-Sixten låg i diket avdomnager i en timmas tid innan Torsbybon Åkerholms-Pelle kom körandes med sin gamla Toyota och han fick syn på den i diket liggande Långe-Sixten, Pelle förbarmade sig över stackaren Sixten och släpade honom in i Toyotan och Pelle skjutsade sedan hem den blodige och blåslagne Långe-Sixten hem till sig. Man skall aldrig hoppa in i en bil, full och bedrövlig, där man inte känner till föraren, det är bättre att bara gå i lugn och ro. Tack och hej Edgar Anmäl detta inlägg Kommentera (2)   6.9.2010 12:40:28 Tre skäl att Edgar Ström  Tjofladderbyxa jojo! Det blev ju en liten nätt sittning hemma hos bekantingen och byssbon Holgerssons-Göran förrgår aftos. Jag och grannen Bur-Einar kom stulandes söderifrån medans Strömma-Kalle anslöt norrifrån och Evert Gustafsson dök upp från öster, Johan i Kurvan pallrade sig över från väster och så var folk från alla väderstreck samlade hos Holgerssons-Göran, som kvällen till ära hade laddat upp med några viliga kaggar hemkokat och en plastkasse full med nykokta kräftor, vi åt och vi drack och pratade skit och skrek och nojsade ikapp under hela kvällen, och största delen av natten med för den delen, när Bur-Einar och jag raglade ikapp hemåt med knapp styrfart så hade solen redan börjat röra på sig, jag lyckades till slut efter många trägna försök, att trassla mig in i den gamla hundkojan våran och fick några timmars välförtjänt sömn innan det var dags att stiga upp och sedermera ta ut den omåttligt pissnödige frassen vår Håkan för hans sedvanliga morgonpromenad. Krappolan man igår hade begåvats med var ju inte alls av denna världen, man skulle säkert kunna ha fått arbete som drinkskakare på han där lurjusen Kulinaroffs ölstuga borta i Godby. Tack och hej! Edgar Anmäl detta inlägg Kommentera (0)   5.9.2010 09:35:30 Miss i planeringen Edgar Ström Tjostånkkorv jojo! Anamma och anåda, nu har ju två av mina av de där ohemliga hemlagaga videorna på det där allmänna mediet Youtube passerat den magiska gränsen 500 visningar, det ni bönder och lallande bordstroll och andra rustprickar. För övrigt så har jag vallat runt med han där kållvanten och frassen Håkan runt byn och dessutom lider jag svårt av en utdragen och seger krappola, efter en liten intensiv sittning hemma hos vännen och byssbon Holgerssons-Göran. Tack och hej Edgar Anmäl detta inlägg Kommentera (0)   3.9.2010 13:40:39 Motsatta könet Edgar Ström Tjoknakbralla jojo! Just jo, nu har ju hon där presidentskan med tillhörande gåbbe varit hit till holman igen och blivit kulturellt bevandrad och informerad hur det går till hännan på den gudsförgätna kobban våran. Fast man kan ju undra vad fanken hon skulle till Jomala och göra riktigt? Vad finns det att se där? Några fornlämningar från självdöda kor? En massa kålliga durakar som snubblar fram och yrar längs vägarna? En massa snedspikade byggningar och annat skräp? Skall hon iddas med besöka holmen vår, så skall hon givetvis besöka huvudstaden vår med alla dessa ståtliga betonghus och högar med svassande jåltampar till så kallade politiker och andra dårhusjon som skall lägga sig i allt bestämmande jämt och ständigt. Det andra hon skall göra är ju att ta sig ut hit till Sund, kulturens vagga här på Åland, visserligen var hon ju hit och vimsade för något år sedan och yrade runt i Bomarsund med omnejd, med en massa frikostigt lismande högdjur i släptåg. Jag skulle ju trevliger som jag är, frikostigt bjuda henne på en lokal begivenhet, jag tänkte ta och bjuda kärringen på en viliger sup, jag släpade fram en  25 liters dunk med äkta hemkokat som jag hederligt köpt av kokerichefen Lundbärg och jag drog tungt med mig dunken fram mot den sakta framskridande presidentskan och jag råmade uppmanande åt henne att laga sig fram och sen ta sig en riktiger rejäler magborstare, hon är ju en tvättäkta finnkärring, så en sup eller två skulle hon nog klara av att kasta in utan att trilla av pinnan. Då kom det ju  hastigt några storväxta kostymklädda herremän med bistra uppseenden fram och de högg tag i mig och släpade mig bryskt bort från presidentskans grannskap, några lokala pallertomtar till skenheliga åländska potentater tittade endast surt efter mig där jag motvilligt släpades bort från presidentskans närhet. . De storväxta gorillorna perklade ju och de skällde antagligen på mig på finska, vad vet jag, jag kan inga finska alls jag inga. Sedan kom ju landsfiskalen vår i Sund, Ljunglöf skyndsamt fram till mig och han förde mig till sin polisbil och skjutsade mig tillbaka hem, fast jag protesterade över att jag hade min gamla Nopsa cykel kvar i Bomarsund. “Bäst att du hämtar den i morgon Edgar, ligg lågt nu för tusan, annars hamnar du nog på tukthus för tid och evighet” sade Ljunglöf förmanande till mig och såg mycket allvarsam och bestämder ut. Där ser man att man bara får en hög med ovett om man skall försöka sig på att vara trevliger i onödan, jag skall aldrig mer försöka bjuda den där kärringen på en sup flera gånger, det är en sak som är säkert det! Tack och hej! Edgar Anmäl detta inlägg Kommentera (0)   2.9.2010 11:32:42 Faaaaaaaaaan!! Edgar Ström Tjokvastskaft jojo! NU jädrans, måst jag barra ta och berätta för eder om vad som riktigt hände med han där kålliga vingelpitten och dårhusjonet Erkki Nystén från Östra Brännbolstad. Han var ut på backan sin med mening att såga till litet passligt med brasved inför den annalkande vintern, detta hände ju i våras strax efter att blåklockorna hade slagit ut i full blom. Erkki stulade raskt ut på backan med den nyvässade yxan sin i högsta hugg och han började att hugga och slå och han satte en massa klabbar på huggkubben och han högg på utav bara tusans så att svetten lackade. Nå förstås, så slintade han okoncentrerat till med den hypervassa yxan och han högg ju då av sig halva benet sitt i ett endaste viligt hugg. “Voi samari” härjade Erkki högt och när han hoppade runt på ett ben i ilskan så svingade han yxan än en gång mot klabben som låg placerad på huggkubben, givetvis så var det svårt för Erkki att träffa rätt där han stod och vinglade med ett ben. Han snubblade till och satte ner den ena handen mot huggkubben för att återfå balansen varvid han högg med den andra armen, vad hände? Jo naturligtvis högg han av sig handen som vilade på huggkubben, handen den strittade ju iväg flera meter av det kraftiga hugget. “Voi Perkele” Skrek då Erkki till, föga oväntat och han vindade iväg yxan rakt upp i vädret i rena frustrationen, just då gled han till med sitt enda ben som var kvar på kroppen hanses och han föll fram över huggkubben och han blev sen halvliggandes med huvudet sitt parkerat på huggkubben, den uppkastade yxan den roterade runt uppe i luften under några sekunder innan den sen hastigt återgick till sin färd tillbaka mot jorden och med ett kliniskt snitt så kapade den mycket vassa yxan av hela huvudet på den framåtliggande Erkki. Erkkis huvud föll ner från huggkubben och det rullade vidare bort mot ett buskage av brännässlor. “Voi! Paha juttu” skreks i förfäran det från Erkkis rullande huvud som till sist stannade halvvägs in i brännässlebuskaget och det blev liggande på sida. Kärringen hanses Singa kom ju då utskenades från deras koja med den blommiga särken sin fladdrandes efter sig. Singa är, om man är snäll av sig och förenklar det hela litet, så kan man säga att den kärringen är rysligt, ja till och med fruktansvärt och anmärkningsvärt ful och dessutom riktigt bedrövligt anskrämlig och då är man nog faktiskt extra snäll av sig, om man bara säger så. Folket ute i bygden, de skrämde sina barn med att säga att om de inte ville gå i skolan eller borsta sina tänder, så kunde de bli lika fula som Singa, det var inte bara en och två ungar i trakten, som hade gått gråtande och lipande till sängs efter den hårdföra förmaningen från föräldrarna. På en kreatursmarknad borta i Saltvik, Kvarnbo för drygt 25 år sedan så hade en lokal fåntratt till bondlurk sprättat till av extrem häpenhet och dessutom tappat den feta hakan av förvåning, då han förvånat hörde hur den fula kärringen Singa sade något till sin man Erkki. “Vad satopek, har du lärt svinena dina att prata?” undrade bondlurken förvånat åt Erkki som såg ut som frågande fågelholk vid den udda kommentaren. Singa som snart kom fram till den blodiga huggkubben och hon fann ena armen och det ena benet av gåbben som låg borthugget bredvid den resterande kroppen av Erkki som låg på marken intill huggkubben, men skallan hanses var spårlöst borta. “Men jestas” Sade Singa bestört och hon kramade sina händer i  förtvivlan över vad hon hade fått se. “Hännan borta i brännässlorna” hörde hon Erkkis svaga röst säga och Singa gick undrande fram till buskaget och hon tittade noggrant och därinne under en hög med brännässlor så skymtade hon gåbben Erkkis flint, hon sträckte försiktigt in handen och fick fram Erkkis borthuggna huvud. “Nog för att du alltid har varit en aning huvudlös av dig, men det här tar  faktiskt priset” sade Singa smått bekymrat åt Erkkis lösa huvud som hon hade i handen sin. “Hospitalet hastiga tag,” Sluddrade Erkkis huvud engagerat åt Singa, som sen hastigt knölade och bökade in alla Erkkis kroppsdelar in i en svart sopsäck och hon lastade tungt in säcken i bakluckan på bilen deras och sedan hoppade Singa in bakom ratten på bilen och satte av i högsta fart iväg mot hospitalet. På hospitalet gnuggade sig överslaktare Österholm sig frenetiskt i ögona ett otal gånger över synen han fick se, när han kikade ner i sopsäcken som Singa hade haft med sig och han hade hört Erkkis rosslande röst säga åt honom. “Vad väntar du på? Dags att ta fram symaskinen gåbbe”. Österholm tillsammans med ett tillkallat läkarlag höll på och sydde och tråcklade i 19 timmar oavbrutet, innan de slutligen hade fått tillbaka Erkkis böggliga skalla på den rangliga kroppen. Ett medicinskt underverk påstod senare den genomsvettige Österholm. Två dagar senare så tog den fastskruvade och färdigmonterade och någorlunda återställde gåbben Erkki en taxi hem till kojan i Brännbolstad där den anskrämliga frugan Singa väntade på honom ute på farstutrappan med en hembakad flottiger och fettdrypande tigerkaka i famnen. Tack och hej! Edgar Anmäl detta inlägg Kommentera (0)   1.9.2010 12:22:28 En dag för tidigt Edgar Ström Tjohängpung jojo! Jag lagade ju mig över till kokmäster Lundberg i Kastelholm för en kort tid sedan, både Bur-Einar och Holgerssons-Göran samt Strömma-Kalle och Evert Gustafsson dök ju alla upp hemma hos Lundbärg, för även de är ju smått törstiga av sig när det kommer till kritan. Lundbärg bullade ju upp med både trippeldestillerad KobbaVråla och 94,5 % stark hemlagad konjak samt en snapslik specialare som bestod av både ingefära, lingon, kanel och gummistövel. Vi kolkade glatt i oss av allt det goda och den trivsamma och befriande stämningen i Lundbärgs koja steg som saven i björkskogen på våren eller som på slabadarjusen hos en kåter neger som förirrat sig in i ett arabiskt harem där nymferna stod nakna med härligheterna sina i vädret. Det pratades politik och det pratades nyheter och det pratades om väder samt om höga priser och det pratades jakt och fiske samt en hel del allmänt skit under den gemytliga sittningen som varade långt in på nattkröken. Sen när vi sen skulle ta oss hemåt i  det kompakta mörkret så var vi ju alla stupfulla och det vinglades och raglades i kubik och det skränades och skanderades våldsamma patriotiska slagord ut i den friska luften. Lundbärg saluterade våran avgång från hanses hemman med att skjuta salut med den nya hagelbrakaren sin, sjutton gånger innan han var nöjd, då hade han vådaskjutit både flaggstången och traktorn sin samt en mindre gran. Bur-Einar och Holgerssons-Göran fick plötsligt för sig att de båda skulle hoppa kråka ända hem till Torsby och de satte av som två studsande kråkor längs den krokiga och mörka vägen som ledde från Kastelholmsområdet. De hoppade och svor och skränade fram som en hel bataljon med upprymda alikor där de hoppade fram längs vägen medans jag och Evert Gustafsson samt Strömma-Kalle ivrigt klappade takten i otakt, där vi raglade styrde fram bakom de två ivrigt hoppande durakarna. Plötsligen så törnade Bur-Einar emot Holgerssons-Göran och de båda slog rejält träskallarna i varandra så att det klonkade högt och sen föll de båda som två korta avsågade furor ner i ett sjujäkla brett och illaluktannde utfallsdike Efter en stunds virrig palaver mellan oss andra dårskallar så bestämde vi oss för att försöka hjälpa upp de andra virrpannorna ur det djupa diket. Med gemensamma krafter och mycket bökande fick vi upp de omskakade och sargade hjältarna som sedan leddes iväg och vi kom otroligt nog någorlunda helskinnade hem allihop. Tack och hej! Edgar Anmäl detta inlägg Kommentera (0)   31.8.2010 11:08:49 Mannen nekar Edgar Ström Tjoulljacka jojo! Men nog var det väl rysligt vad han där ärans gnölpellen och inflyttade paldervanten Kalle Grev där borta i stan håller på och nojsar och gnatar i medierna om den där lilla sketna jordplätten bredvid några krogar strax intill det ökända dans och suppalatset Arken. Man kan ju knappt slita upp en vanliger lokaltidning och börja tryna i den utan att man får se en artikel där Kalle Grev ondgör sig över den sketna jordplätten som han kallar för torg, jag har personligen varit dit och lurat, och att kalla den platsen för torg är ju som att påstå att Stalin var en hedersknyffel och inga mena illa alls när han tog över makten i Sovjet, när det begav sig. Varför han där Grev-Kalle orkar och ids nojsa och ha sig för den lilla öppningen i stan i tid och otid kan man ju fråga sig? Kanske han har en sån där otäcker varböld som kliar infernaliskt i arsulet sitt och han måste då kompensera det hela med att avreagera sig i media? Han har ju med son orediga goja retat upp både politiker och en massa krösusar samt  rika potentater samt både hederliga och ohederliga näringsidkare med sitt evinnerliga arma pallrande och jålande. Till och med nu då ett nytt matetablissemang har spikats upp på rekordtid och numera idkar sin näring för fullt, så ids den där ärans kållvanten Kalle Grev glappa med den stora beklagliga fladdertruten sin. Som bekantingen Brak-Johan sade för en tid sedan så det enda han hade sett på den där platsen som Grev-Kalle gnölar om metervis i spalterna, jo det enda som Brak-Johan hade sett på den onödigt mycket omskrivna platsen var ett gammalt brunnslock samt två orediga fyllbultar som stod och spydde ikapp, i övrigt fanns det inte så mycket att se. Det är som han där specialspecialisten och doktorn Rurik Äppelgren har sagt många gånger, det finns för mycket dårskallar som befinner sig på fri fot. Tack och hej! Anmäl detta inlägg Kommentera (0)   30.8.2010 11:02:25 Utanför. Edgar Ström Tjoslingerbult jojo! Gertrud grät ju floder hon och beklagade sig riktigt rysligt när jag och grannen vår Bur-Einar återkom till stugan vår efter fem timmars fruktlöst letande efter den bortskenade  och försvunna katten. Gertrud var ju mycket ångerfull och hon kramade sina vitnande och knotiga fingrar tillika som hon uttalade besvärjelser och snyftade och hade sig. “Tänk nu satopek, om stackars Håkan har blivit uppäten av en glupsker skabbräv eller tokoger älg eller en utsvulten huggorm, vad gör du då?” sade jag uppfodrande till henne, där hon satt på en liten pall och snyftade. “Jag vet inga, förlåt mig Edgar, men jag vet inte vad jag skall göra för att kunna gottgöra Håkan” svarade Gertrud och grät än mer. “ Det kanske du aldrig behöver göra Gertrud” Sade jag och gjöt litet olja på de redan flammande lågorna. Gertrud gick sent och lade sig den natten, hon var ut på yttertrappan flera gånger och där lockade hon förgäves på den bortsprungna Håkan. Tidigt nästa morgon så väcktes jag av ett glädjetjut från Gertrud som några sekunder senare stod i sängkammaröppningen med den försvunne och saknade Håkan varmt i famnen. NU blev det fart och fläkt i kojan må Ni tro, Gertrud hon ställde fram en skål med grädde och några droppar konjak i och hon skar tumtjocka skivor av lördagskorven, samt att hon fileade en stekter sill som hon chevalereskt erbjöd Håkan som godmodigt knaprade i sig av de framsatta godsakerna. Gertrud hon gullade och hade sig och strök den spinnande frassen över den mjuka pälsen hela dagen där hon satt parkerad med det breda arsulet sitt i gungstolen och vaggade med honom hela dagen, medans jag återvände ut till den hägrande vedbackan. Där ser man att det mesta nog ordnar sig med tiden! Tack och hej! Edgar Anmäl detta inlägg Kommentera (0)   28.8.2010 10:05:23 Det goda livet Edgar Ström Tjodasspapper jojo! Gertrud blev ju rysligt enormt förgrymmad på frassen vår Håkan efter att han i rent ofog girigt hade gnagat i sig ett paket med slage färsk strömming som Gertrud hederligt hade investerat hos sillstrypare Sjöberg dagen innan. “Förbaskade kattskrälle, nu skall jag tammefan taga dig av daga” Skrek Gertrud indignerat och ilsket åt den hukande och livrädde frassen. Huskorset mitt Gertrud hämtade snabbt fram den medfarna kvasten sin och hon slog vildsint med den mot den undanskenande frassen som hoppade och skuttade undan de vilda slagen som Gertrud vevade på mot honom. Då råkade ju grannen Bur-Einar komma på besök och han knackade hastigt på dörren och slet vant upp dörren och klev in i kojan våran, då passade den skrämde och livrädde Håkan på att snabbt som attan smita ut på backan, frassen skenade iväg som om han hade hela röven sin i full brand och han sladdade med fladdrande och vevande tassar in i ett lummigt buskage bredvid utedasset vårt och han frustade till och sen fortsatte han vidare som en trimmad vinthund in till skogs, där han sålunda försvann ur sikte. “Vad händer och sker här i kojan?” frågade Bur-Einar nyfiket av Gertrud. “Lägg dig inga i sånt du inga har med att göra, så går det dig väl” Svarade Gertrud lätt harmset och sedan skällde hon  en stund på mig för att jag inga kunna hålla ordning på frassen våran. Jag lät henne hållas i några sekunder innan jag ställde mig sakta upp och sade med lugn röst till henne tillika som jag stint tittade henne i ögonen. “Gertrud nu håller du käften din stängder, annars hämtar jag  den ovassa slaktarkniven min och då vet du nog vad som väntar”. Gertrud såg klentroget på mig i några få sekunder innan hon sedan pustade ut och sen bad hon om så mycket ursäkt för sitt beteende. “Du skall inga be mig om ursäkt, utan du skall ta och be Håkan om ursäkt efter vad du gjorde mot honom din toka” sade jag och såg härsket på den nu lätt bleknande Gertrud. “NU måste ju jag gå och leta efter honom efter att du halvt skrämt ihjäl honom, han kan ju faktiskt bli uppäten av en räv eller en björn eller något annat farligt, har du alls tänkt på det?” “ Näijj” Svarade Gertrud bedrövat och hon slog ner blicken sin när jag nu ställde henne mot väggen. “Djävulen tar nog bofinken om Håkan kommer till skada” sade jag irriterat och stegade ut ur kojan. Bur-Einar som hade stått som en kvistig pinna nerkörd i en hög med skit under ordväxlingen mellan Gertrud och mig kom sen kvickt utsnubblandes efter mig ut på backan våran. “Jäkulen vad du var hård i tonen mot kärringen din Edgar” sade han mäkta imponerat och han stod och såg på mig med stora gloende ögon. “Kattfan var ju bara hungriger, inga kan man barra slå han då inga” var min enda kommentar åt det hela och sedan travade jag iväg bort mot skogen. “Jag kommer med dig jag” Sade Bur-Einar och han kom halvspringandes efter mig. Tack och hej! Edgar Anmäl detta inlägg Kommentera (0)   23.8.2010 11:24:07 Äntligen hänt... Edgar Ström Tjohäcksax jojo! Satiin, anagga, nu har ju den ena hemlagaga videon min på det hära  mediumet Youtube snart passerat 500 visningar, inga illa alls sa han där tokfan Lappviks-Sture när han mitt i allt tövlade till det och föll från bryggan och rätt ner i ekstocken sin som sedermera sjönk som en sten, medans Sture kravlade sig iland helskinnad. Så kan det å gå! Tack och hej! Edgar Anmäl detta inlägg Kommentera (0)   Visa alla inlägg

Länkar: