stora ägg är godare och det FÅR man tycka sådeså :))

 

 

Löskokta ska de vara. Så gulan rinner :))

 

Grön paprika är godare än gul också.

 

 

OMG så YYYTLIG jag är ellernåt *S*

har inte visat sig hos mig ännu. Dock har jag sett det i andras ögon och gläds åt det i väntan på att det ska spraka till hos mig också *S*

 

Såndär annat sprak hittade jag i går, massvis :))

 

Kanske ska låta det spraka lite inom kort ellernåt, fick faktiskt lust med det :)

 

Hoppas ni njuter av solen och våren. Själv har jag fullt upp med att möblera om, i fantasin alltså. Det jag vill möblera om är inte mitt att möblera öht.

 

Det är synd för det skulle bli mycket bättre om jag fick rensa och stuva om lite :))

 

Ha er

om mig.

Jupps, det finns hur många som helst :)) Preciiis en så futtig / fjuttig människa är jag sådeså :))

 

Jag gillar E-Type, jag gillar "Higher", Jag gillar massor av fjortismusik.

 

Jag gillar mina fjortisbrallor som jag får slåss med dottern om, trots att jag inte klarar att de är så låga i arslet som de ska vara "nuförtiden" så jag går och försöker hissa upp dem hela tiden :)

 

Jag gillar hjältegrejs, det gör mig lycklig :))

 

Jag är ibland så omogen att min dotter som är 14 säger; "Men mamma!" och tittar förebrående på mig.

 

Ibland är jag så övermogen att jag torrbollar mig så jag nästan storknar själv.

 

Jag kan gråta till en sorglig film eller bok, sådär så snoren rinner och ögonen sväller fast.

 

Jag kan astmagarva så jag inte får luft eller fnissa hysteriskt så jag nästan kissar på mig om jag inte virar benen femton varv runt varann och jag kan vara sur som en riktig tjurskalle eller arg så jag faktiskt stampar i golvet.

 

Obalanserat omoget ovuxet oseriöst och en massa annat "o-igt" men så livsbejakande kulis och befriande faktiskt.

 

 

 

 

...the world is flashing by...

 

*gillar*

 

Som att sitta i solen på taket med ansiktet vänt mot solens värmande strålar och känna en droppe trilla på näsan.

 

Bara en så´n sak liksom :))

 

Så - vem blir lyckligare av Thailandsresor / stressen och hetsen i storstädernas liv / jakten på den perfekta konsten / möbeln/ outfiten / annat välj själv...

 

När man kan sitta på ett tak, lyssna på drippdroppet och smaka kaffet medan solen värmer gott.

 

Bara

en

sån

sak

 

...liksom :))

...är vi allihopa i det stora alltet.

Små små obetydliga fisar.

 

Ganska jobbigt att inse det va´?

Har man ett ego som längtar efter att vara stort större störst så gör man sig sådan.

Skapar sig en roll som man kan känna sig stor mäktig upplyst och betydelsefull(are än andra) i.

 

Alla är vi betydelsefulla, så små fisar vi är :)

 

DU med och JAG med.

DU med och JAG med.

 

Ända tills vi slinker ner i diket, och ja faktiskt, efter det också :))

från taket. Har suttit i 15 plusgrader i lä med strålande sol på nästippen och druckit kaffe i dag :) Inlett taksäsongen nästan :)

 

Trefamiljers(faständåen)middag hos mig i kväll. Som vanligt kan jag inte låta bli att krångla till det och laga fler sorter. I dag bjuds det på mald leverbiff med rårörda lingon, köttgryta med paprika blomkål lök broccoli och kokt potatis till.

 

Kände i dag att jag har slutat. Med vad vet jag inte riktigt än, men det visar sig väl antar jag. :)

Slutat har jag iaf :)

 

Och jag ska börja med nåt också. Med vad vet jag. Fast inte exakt vilken dag, det hänger liksom på yttre opåverkbara omständigheter som jag tyvärr inte kan styra över alltså. Bara att vänta :)

 

Njut av vårvädret :)

när man kommer hem 23.15 och ska upp 06.15 är inte det lättaste...

 

Full fart för att förbereda mat, kolla inköpsbehov, tömma diskmaskinen och fylla den igen, sortera tvätten och plocka undan så det är hyfsat rensat när jag kommer hem efter nästa 10-timmarspass. Jajustja, ringa och ordna med skjuts för kidsen till ridningen också, sällsynt dålig tajming att jag sgsom alltid jobbar när det ska iväg med hastiga tag till stallet efter skolan... De har inte mycket tid på sig för omklädning och mellis och nu är det inte så cykelvänligt, iaf vill jag inte de ska cykla hem i mörkret efter ridningen...

 

Känns som om jag är gone i flera dygn när jag jobbar kväll följt av morgon. De sover när jag kommer hem och sover när jag går...

 

Men ledigheterna är destu bättre så jag ska inte klaga, och jag slipper nätterna :)

 

Nu är det iaf tuttadags. Ögonaböj.

 

Nattis

räckte det med i helgen. Sista natten fick jag sova lugnt och skönt utan några surprises öht :))

Jobb i dag dårå.

Har ju varit ledig över en vecka, så det känns konstigt att gå på jobb igen. Nåja, snart är jag ledig igen. Min kvarvarande semester planerade jag in sist av allas (semestrar) och fick alltså lov att splittra upp den i flera delar.

 

Inte mer snö nu, pliiiis.

Nu räcker det alldeles alldeles bra :)

 

Nu ska jag bälga i mig en balja kaffe till och se om min huvudvärk lättar lite. Det gör inget om den försvinner innan jag ska jobba 10 timmar liksom :)

 

Ha en fin söndag!

Vi har alla något slags uppfattning om vilken "bild" vi ger utåt, hurdan våra vänner / medmänniskor liksom uppfattar oss som...

 

Endel människor kämpar så hårt för att upprätthålla just den bild de själva vill förmedla att de liksom inte hinner / orkar med att släppa ut nåt av sin personlighet genom bildytan.

 

Det är synd tycker jag. De liksom snuvar oss på sin personlighet i sin iver att putsa på imagen. Bra knasigt blire liksom :/

 

 

Ibland händer det att människor jag inte känner så jättebra säger nåt som visar att jag tydligen inte stämmer överens med den "bild" de haft av mig.

Det kan lika bra vara "Men du är inte alls så sprallig och glad som du verkat / jag fått för mig" som "Men du är mycket knasigare i verkligheten  än jag trott" eller "Du är inte alls så klok och genomtänkt som jag trodde".

 

Jaha. Jag får lust att reagera sådär jätteobstinat och dra till med "Nähe du men nu är det så sörru att jag egentligen är ett jättejättesurkart".

 

Eller "Jag spelar bara fattaruväl"

 

Eller "Näe, i själva verket har jag aldrig tänkt en hel sammanhängande tanke själv, men säg det inte till någon".

 

Onödigt. Att bli obstinat för att andra människor velat skapa sig en bild av mig, placera mig i ett fack, och placerat mig lite för mycket i ett fack med lite för höga kanter :)

 

Jag är lessen / sur / arg / tyst / eftertänksam ibland och sprallig ibland.

Jagär knasig ibland och helt oknasig ibland.

Jag är klok ibland, ibland oklok och ibland slinter det helt.

 

Jag liksom dallrar omkring mellan facken, som en amöba dallrar jag genom membranen som ska föreställa fack-väggar. Jag är allt och inget. Efter behag och dagsform. Och det är lugnt, man FÅR vara det. Du behöver inte greppa mig i ett fast grepp som du krampaktigt håller, och jag behöver inte ha en hel konstant putsad bild av dig.

 

Jag blir gladast om du kryper över kanterna på bilden, visar att du kan förflytta dig utanför ramen och kanske kanske tillochmed snubbla över marginalen ;)

 

Det är DÄR, bortanför "bilden", som det unika och intressanta finns :)