...rör jag mig för tillfället.

Eller rör och rör... ÄR snarare.

 

Finns liksom mer i bröstkorgen i nåtslags halvt ytandning för att inte tappa kontakten med ytskiktet. Ibland är det skönt att surfa faktiskt. Utan att se vad som finns inunder.

 

Lever i klar höstluft. Lever i doften av nytvättat, smaken av hemlagad RIKTIG mat, vardagsinteraktionen med kidsen, kallagolvmornar som sparkar igång dagen...

 

Lever i dendär bröstkorgsfokuserade mellanlandningen på väg tillbaks ner i magen, men inte riktigt än.

Är liksom inte färdig här än. Färdigt mellanlandad.

 

Att vara. att andas. Att stega fram på rutin. Att njuta av promenaden utan att särskilja stegen. Att glida fram genom dagen. Att flyta.

 

Uppenbarligen är det irriterande för endel människor som inte tycker att jag är mig själv.

Det är jag visst, jag är bara inte det jagsjälv som DU förväntat dig att jag skulle vara :) Jag finns kvar här, jag mellanlandar och är för tillfället lite mer av en annan sorts jag :)

 

DET tror jag är viktigt. Att låta alla sina sorter vara med liksom :)

 

I kväll blir det en brasa. Precis på den nivån är livet nu. Det lönar sig inte att bli arg, jag är här för att jag vill det och trivs, tids nog är jag någon annanstans :) När JAG vill :)

 

Ha er. Eller låt bli :)

...blir fisk å skaldjurssoppa :)

Det ska jag bjuda på i dag.

 

Fräs curry, saffran och vitlök en stund, häll i vittvin musselspad, hummer- och fiskfond och vatten och låt puttra på ett bra tag. Smaka av. Allra godast blir det om du har egen skaldjursfond som du tex kokat ihop av kräftskal...

 

Häv i lax i bitar, låt bara småkoka ca 5 minuter, den ska inte koka för länge. När laxen NÄSTAN är klar (häv i en skvätt grädde om du vill fast det är inte nödigt), lyft av kastrullen och häv i scampi, musslor (burkmusslor vars spad du hävde i buljongen) ev småräkor om du vill och låt stå under lock 5-10 minuter (inte på plattan, det ska inte koka mer) så skaldjuren blir varma. Klipp till sist, strax före servering, i dill och servera soppan med skålar med aioli och finhackad purjolök för den som vill ha det med :)

Serveras med nygräddat lantbröd och en god ost.

 

Göttis :)

"Tufsig" är ju faktiskt MIN fasad i dag dårå. Det som syns utåt.

Och eftersom jag trivs med min tufsighet för dagen - vänligen skrapa inte på mig om ni möter mig! :)

Om man skrapar lite på dendär ytan, fasaden som visas upp utåt, då inser man ofta ganska snabbt att

 

"Ooops, här vare bäst att låta det förbli oskrapat..."

 

Och faktum är att det ibland är mycket mycket skönt att bara titta på utanpåverket och le i vetskapen om hur det ligger till.

 

Le, därför att det faktiskt inte är mitt problem, inte jag som behöver leva med fasaden :)

 

Själv är jag lite tufsig i dag. Beror mer på (brist på) frisyr än nåt annat faktiskt :)

 

Ha er

liksom lite större dårå....

:)

...och tänker på mig själv hela dagarna :)

 

Så det behöver inte du göra.

 

Du kan lägga ALL (!!!!) din energi på uppbyggliga tankar kring dig själv i stället ;)

 

Brava´? ;)

 

Allt gott

Är det inte skrämmande lätt att sitta på sin kammare och veta, jag menar VETA, vad andra skall / borde / behöver göra....?

 

Är det inte skrämmande plättlätt att SE och FÖRSTÅ alla andras fel brister och tillkortakommanden som DE borde jobba med?

 

Jag skulle säkert kunna roa mig en hel dag eller vecka med att sitta och fundera över människor jag känner (eller föralldel inte känner) och hur de (enligt otroligt insiktsfulla mig) borde göra / leva för att... ja för att vadå? För att DE ska må bra? För att JAG ska må bra? För att JAG ska få "rätt"? För... ...för att JAG är övertygad om att det är BÄST?? Bäst för vem?

 

Kan en människa (du) veta vad som är bäst för en annan (mig?)

 

I så fall KAN det ju också vara så att en annan (jag) vet vad som är bäst för en (DU).....

 

Eller?

 

Eller är det ENBART du som vet? Gällande alla?

 

Ibland när jag hör / läser / ser så tänker jag "Men härrigu, ÄR inte det där PRESKRIBERAT snart? Ska den där stackars människan aldrig någonsin få förlåtelse / tillåtas vara IFRED?"

 

Eller för att uttrycka det på ett annat sätt;

 

"Ska människan aldrig någonsin få leva på SITT sätt?" (Och ska JAG det?)

 

Konstiga äro vi människor :) 

 

Men ibland får man tänka som Ferlin:

 

..."dessa spjut som jag sticker ut

har genomborrat mig själv förut..."

 

Kanske vore idé att lägga fokus och energi på att läka / hela sig själv? Så spjutsticken försvinner och du kan dra in spjutspetsarna du hela tiden försöker peta andra med...? :)

 

Allt gott

I valet mellan den människa som länge levt sitt liv öppet, ödmjukt och på ett sätt som är öppet för möjligheter och nya insikter, sökande och villig att ta till sig, även av andra... och den människa som levt sitt liv svartvitt tvärsäker på sin egen säkerhet i de flesta frågor, som är benägen att skriva andra på näsan att h*n minsann vet mer / kommit längre, väljer jag defintivt att lita på den förstnämnda. :)

 

Den som får upp ögonen och förståelsen för mer och mer i livet, kommer längre i sin utvecklingsprocess, inser allra mest mer och mer hur ofantligt lite h*n vet. Hur mycket h*n INTE vet...

 

Den som ideligen påstår sig sitta på sanningar och vetskaper långt bortom alla andras "nivå", som anser sig ha kommit mycket längre än alla andra... hm. Ja, känns onödigt att förklara... :)

 

Den som säger sig veta minst tror jag att har kommit längst :)

 

Själv sitter jag bara här... Och ÄR.

*S*

Endel människor fastnar i en kamp så frenetisk att de inte ens upptäcker att de vid vissa tillfällen faktiskt slåss mot sig själva.

 

Förvisso finns det kamper vi måste ta här i livet. I alla fall min sort, alltså, vi som är som jag, som inte riktigt vill leva med den vi blir om vi inte gör det i kan när vi ser att något är riktigt fel. Att någon blir orättvist behandlad eller far illa. Men alla kamper är inte den sorten. Det finns såndärna skitkamper som egentligen, när allt kommer till kritan och allt oväsentligt skalats av bara är TJAFS. Det är bara destruktivt och tjänar som dimridåer för annat.

 

Sluta dölja eller släta över. Sluta försöka upprätthålla en fasad som kostar alltför mycket. Stå i stället rakryggad med skröpligheter och allt och sluta slåss.

 

Människor far illa av sådana fighter. Och ärligt talat - vem lurar du egentligen?

 

 

Dagens livskvalitet (-sinsikter)

 

Kände efter i dag när jag kom hem från jobbet. När jag skalat av den känslan som kom av febern fanns följande känslor kvar;

 

Ett lätt magknip

 

En insikt om att det är GOTT att ha goda vänner och kollegor och en känsla för / sant engagemang i det man arbetar med. Det underlättar även i motvind. Även i tsunami tror jag.

 

Min familj. Min familj ger mig en god varm känsla. Jag tror den kallas kärlek. Med inslag av trygghet tillhörighet gemenskap och tacksamhet.

 

En skön känsla av återkomst. Är inte säker på om det är höstens eller min egen. Det visar sig :)

 

En skön insikt om att de som finns kvar är de som av någon anledning SKA finnas kvar. De som sipprat iväg har gjort det av en anledning.

 

Trötthet. Den ska jag vila bort i soffan till Fångarna på Fortet med kidsen.

 

Missa inte alla små livskvaliteter som susar förbi i tillvaron. Se dem, känn in dem och låt dem skapa känslan i din mage som du låter dig förankras i :)