Det enda som hjälper är val

Asfaltsaffären har knappast undgått någon vid det här laget. Debattens vågor har gått höga och saken har berörts vid de flesta kaffebord och kalas. Landskapsregeringen har i dessa spartider valt den möjligast dyraste lösningen för att bli av med problemet under tidspress eftersom man ställt till med en allvarlig konflikt med den tidigare asfaltsleverantören, i stort sett i onödan, visar det sig nu i efterhand. Man har byggt en mellanlagringsplats, utan upphandling, i direkt anslutning till den andra (nuvarande) asfaltsentreprenören. Om man räknar ihop juridiska kostnader för tvisten, transportkostnaderna och kostnader för anläggandet av mellanlagringsplatsen skulle det varit avsevärt mycket billigare att betala av Rafael AB begärt pris. För att bli av med massorna som klassas som farligt avfall har man likaså valt den dyraste lösningen: borttansport till Finland för att där deponeras och bli vägar på deopniområdet. 
Förfarandet bryter mot finansutskottets skrivningar i tilläggsbudgeten där utskottet skriver: “Utskottet betonar vikten av att en långsiktig hållbar lösning snarast erhålles. En konsekvensanalys måste tas fram som underlag för denna lösning där alternativet med egen deponi jämförs med borttransport. Man bör i detta sammanhang överväga om återvinning är ett miljömässigt hållbart alternativ till deponering eller destruktion. Utskottet har erfarit att det i de åländska vägarna finns mer stenkolstjära att ta hand om. Utskottet förutsätter att landskapsregeringen går vidare med planeringen för att garantera en 
hållbar och långsiktig lösning.” 
Detta har landskapsregeringen rakt upp och ner struntat i. Nu har paniken på trafikavdelning tagit sådana proportioner att man försöker tysta debatten med propaganda på regeringens hemsida iform av de handlingar som stöder regeringens sak, man har inte publicerat alla handlingar och framförallt inte de som visar på möjligheter till alternativ hantering, bland annat vägverkets beskrivningar och utvärderingar som finansutskottet tog del av. 
I debatten har det efterlysts att lagtinget skulle sammankallas för att stoppa detta. Det är dock ingen vits eftersom lagtinget redan beslutat om det. I lagtingets behandling av tilläggsbudgeten föreslog jag att anslaget skulle strykas och landskapsregeringen skulle återkomma när man hade en annan lösning. När lagtinget slutligen röstade om saken föll omröstningen enligt följande: 
Sju ledamöter stödde mitt förslag: Johan Ehn (FS) , Roger Jansson (FS), Fredrik Karlström (Ob), Gun-Mari Lindholm (Ob), Mika Nordberg (Ob), Danne Sundman (Ob) och Anders Eriksson (ÅF). 
14 röstade för den nu genomförda lösningen: Roger Nordlund (C), Raija-Liisa Eklöw (Lib), Ulla-Britt Dahl (Lib), Gun Carlson (C), Henry Lindström (C), Gunnar Jansson (Lib) , Åke Mattsson ((Lib), Sirpa Eriksson (lib), Margaret Lundberg (Lib), Leo Sjöstrand (Lib), Torsten Sundblom (Lib), Jan-Erik Mattsson (C), Roger Slotte (C), Jan Salmén (C). 
Fyra ledamöter lade ner sin röst: Carina Aaltonen (S) , Camilla Gunell (S) , Barbro Sundback (S), Runar Karlsson (C?) . Fem ledamöter var frånvarande: Folke Sjölund (Lib), Anders Englund (C), Jörgen Strand (FS), Harry Jansson (C), Olof Erland (Lib). 
Det hjälper sålunda inte att sammankalla lagtinget ånyo. Det enda som hjälper är val, då får folket säga sitt om sina företrädare, håll ut; det är 480 dagar kvar till nästa tillfälle, kom ihåg detta då.

Danne Sundman

Midsommarfirare från när och fjärran!

"Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart", sjunger Ida i sin sommarvisa. Hur sätter man då fart på sommaren och på andra saker? Jo, man gör det med tankens kraft. Liksom Ida i visan "gör så att blommorna blommar" och "löven nya på träden" så sätter man fart på saker genom att tänka sig att det ska bli fart på dem. Så är det med vår sommar som vi sätter fart på idag när vi firar midsommar tillsammans.

Så här i midsommartid förväntas vi vara lyckliga. Midsommaren är en livets, lyckans och kärlekens högtid. Vi har just sett hur prinsen och prinsessan fått varann, sommaren är fullt utslagen, de flesta har en ledighet att se fram emot, barnen har sommarlov osv. Allt ska vara frid och fröjd.

Men, hur lyckliga är vi då egentligen? Svaret är: vi är så lyckliga som vi gör oss. Precis som Ida sätter fart på sommaren kan vi sätta fart på vår egen lycka. Vi kan tänka oss lyckliga. I gudlöshetens tidevarv är det dock inte lätt eftersom man förväntas klara av detta själv i stor utsträckning. Det har tidigare funnits endast en instruktionsbok om detta. Nuförtiden finns många böcker om lycka, jag ska ge er ett bra boktips inför sommaren. Jag har särskilt berörts av en som heter "Munken som sålde sin ferrari" av Robin Sharma. Få böcker har en sådan förmåga att förändra ens liv som den, bara man låter det ske. Läs den om ni inte har gjort det redan; jag tror den finns på bibban.

-

Det finns ett talesätt som säger att: "Många människor försummar den lilla lyckan, för att de väntar förgäves på den stora", det felet gör man ofta. I väntan på livets lottovinster förstår man inte att samla alla små grindslantar på vägen genom livet. Ta till vara alla små stunder av lycka, tillsammans blir de till stor glädje. Ett annat talesätt säger "gläds åt det du har, istället för att sörja det du saknar", också det en vanlig tabbe. Istället för att tråna efter mera prylar och flärd blir man lyckligare om man inser vad som egentligen är viktigt och att man är nöjd och gläds att det man uppnått här i livet. Man ska inte heller mäta sin lycka med andras och avundas dem, man ska se till sin egen lycka och underhålla den.

Det mesta kan idag göras på konstgjord väg, nästan allt, utom en sak; lycka. Det finns de som tror att lycka finns på burk eller flaska. Så är det inte, det är en genväg till lyckan som är kantad av olycka. En bro över mörka vatten som kanske inte bär ända fram. Ta inte den vägen.

Lycka är i sig en känslig valuta. En plötslig händelse, när någon nära vän eller anhörig går bort, en plötslig olycka, kan snabbt rasera all ens lycka. Då sätts förmågan att bygga lycka och bli lycklig igen, på prov; då gäller det att växla ner och accelerera upp, och sätta fart på nytt.

Tänk på dom som i denna ljuva stund kämpar med det. De negativa känslor vi begåvats med såsom ilska, sorg, ångest m.m. är alla verktyg för att stryka o:et i "olycklig" och göra oss lyckliga igen. Ingen lycka varar för evigt eller utan underhåll.

Det fina med lycka är att när man delar den så växer den, att dela sin lycka med sina vänner är bästa sättet att göra sig själv lycklig. Det gör vi här idag när vi sätter fart tillsammans. Ta varje tillfälle som ges att dela lyckan med varann!

Jag nämnde att man väntar på lottovinster men vi som bor på Åland har redan fått en lottovinst. Så beskrev min lärare Göran Hansen det när han ville uttrycka hur fint Åland är. Då, i 5:e - 6:e klass,  kanske jag inte riktigt förstod hur han menade, men idag förstår jag att; det, att få bo på Åland verkligen är en lottovinst av lycka. När vi idag sjunger ålänningens sång uttrycker vi den lyckan; hur ljuvt det är att vandra i den åländska naturen, hur skönt åland är i vårljusa dagar; hur ålänningarna med sin självstyrelse bär frihetens arvsrätt; hur vår längtan uppfylls och hur vi aldrig glömmer vår hembygd. Återigen en lycka som bara blir större ju fler nya ålänningar som delar den.

Bästa festpublik, ta notis av det som Baloo i djungelboken sjunger: "Var nöjd med allt som livet ger, allt som du omkring dig ser, var nöjd med livet som vi lever här", bättre kan receptet på lycka knappast sammanfattas.

Jag önskar er alla en skön sommar och; lycka till!

Undertecknad anser att utskottet borde föreslagit att landskapsregeringens planer avseende hanteringen av asfaltsmassorna i den nuvarande utformningen ska stoppas för att man inte ska begå flera misstag och åsamka skattebetalarna ytterligare kostnader. Planerna bör ändras åtminstone på nedan beskrivet sätt.

När det gäller massor med en halt av stenskolstjära över 1000 ppm bör en lokal deponi som alternativ till dyr borttransport noggrant övervägas. Utskottet har erfarit att mot bakgrund av att det finns lika mycket massor till som klassas som farligt avfall i åländska vägar så kommer borttransport att bli väldigt kostsamt och en lokal deponi lönsam trots initial anläggningskostnad. Dessutom finns flera möjliga privata leverantörer av deponitjänster i landskapet. Trots detta sätter utskottet inte tydligt stopp för borttransporterna i detta skede. 

Beträffande de massor under 1000 ppm som kan återvinnas borde landskapsregeringen följa de principer som vägverket i Sverige tillämpar. Där återvinner man dessa massor men skiljer ut de massor som har mellan 300 ppm och 1000 ppm och använder dem endast på vissa platser där det är lämpligt. Utskottet har tagit del av utredningar och jämförelser mellan olika alternativ när det gäller hanteringen och dessutom en omfattande utvärdering av olika alternativ när det gäller hantering av denna typ av massor i Sverige.

Undertecknad understöder utskottets ståndpunkt att en konsekvensanalys av olika alternativ måste göras och anser att planerna till dess den är klar måste stoppas. På grund av tvisten om asfaltmasskorna har landskapsregeringen hamnat i akut tidsbrist och tvingats till panikartade åtgärder som i längden inte är hållbara. Det första steget man måste ta är således att förlikas i nämnda process för att få tid att fundera på hållbara lösningar på detta problem.

----

En av de som ringde föreslog att jag skulle se till att namnet på de som stöder förslaget kommer i tidningen, därför har jag skrivit följande insändare:

-----

Ring din politiker om asfaltsmassorna!

Lagtinget behandlar som bäst ett förslag från landskapsregeringen om att satsa 1,2 miljoner euro på att ta vara på de asfaltsmassor som innehåller stenkolstjära. Förslaget har fått massiv kritik av flera orsaker, man borde hantera massorna på ett annat sätt, man borde inte anlägga en asfaltsplan på skattebetalarnas bekostnad på den ena av asfaltsleverantörernas mark m.m.. Många som ringt till mig har frågat hur de kan hjälpa till för att påverka beslutet. Lagtinget röstar om detta på onsdag den 2 juni kl. 13, lagtingets plenum är öppna för allmänheten. För de som vill ringa/messa till den politiker man känner så rekommenderas ett samtal till majoritetspartierna centern och liberalerna som står bakom befintligt förslag från regeringen. Se namn och telefonnummer nedan. Tack för hjälpen.

Nordlund Roger 0457 5221605
Jansson Gunnar 0457 5295101
Carlson Gun 0457 5221607
Dahl Ulla-Britt 0457 3828513
Eklöw Raija-Liisa 0457 5267458
Englund Anders 0457 5267453
Eriksson Sirpa 040 51738000
Erland Olof 0457 5267462
Jansson Harry 0457 3135296
Karlsson Runar 0457 5221609
Lindström Henry 0457 5295104
Lundberg Margaret 0400 744928
Mattsson Jan-Erik 0457 5267455
Mattsson Åke 0457 3823150
Salmén  Jan 0457 5887423
Sjölund Folke 0457 3823324
Sjöstrand Leo 0457 5267464
Slotte Roger 0400 721097
Sundblom Torsten 040 5374587

----