Så har vi då 2:a september och med september månad kom nattkylan. Både igår och idag var det vitt på marken när dagen grydde. Hösten är nu här, oavsett vi vill eller inte.

 

Att det blivit höst märks också på att en stor mängd kläder plötsligt måste ratas, eller läggas undan till nästa vår. Plötsligt gapar byrålådor och garderober tomma. Skor och stövlar är för små och byxben och tröjärmar för korta.

 

En snabbtur in på ellos.se och besök i en riktig klädaffär har dock nu rått bot på detta. Tyvärr märks det i plånboken också så själv fortsätter man nöta på i allt det gamla, oavsett det passar eller ej.

 

 

Ja, sommaren är på väg att sakta men säkert gå mot höst. Det märks att vi är i mitten av augusti; dagstemperaturen går fortfarande upp mot 20-25 grader, men på natten faller den till knappt 5.

 

Det finns ändå hopp om en lång, skön, varm höst. Ifjol badade vi ännu i början av september, flera dagar efter att skolorna börjat. Kanske det blir så i höst också.

 

Även jobbmässigt blir det höst nu. Jag har några timmar kvar att jobba enligt sommarens schema. Sedan ska jag lägga mig på sängen och stirra i taket, och peta mig i naveln  . Jag får ju inte längre, enligt reglerna, jobba deltid och lyfta a-kassa så vad gör jag?

 

Nu har jag i alla fall ett 18 timmars pass framför mig och med det jag jobbar resten av veckan så har jag nästan 100 % i alla fall. Så denna vecka överlever jag även om jag inte får någon ersättning.

 

Ska packa övernattningsväska och samla ihop middag, kvällsfika och något till frukost, sedan är det dags att ge sig iväg. Fast allra först måste jag nog klä mig.

 

 

 

Det märks att det varit mycket nu, med jobb och annat. Det har inte blivit mycket skrivet och vissa saker har t o m smått trillat ur minnet.

 

Ett som i alla fall inte trillade var det faktum att vi hade 10-årig bröllopsdag den 1. juli. Jag jobbade den dagen, men när jag kom hem på kvällen möttes jag av doften av varmt bröd, diverse gott och en stor bukett med rosa rosor - en för varje år som gått.

  

I alla fall ska jag försöka att inte klaga över värmen ...

 

Nu är det varmt så det räcker till, ändå fryser jag när kvällen kommer.

 

Inte heller ska jag klaga över att jag får jobba när andra är lediga ...

 

Fast jag får inte jobba så mycket som jag skulle vilja. Det finns tydligen något som heter dygnsvila, veckoarbetstid och en hel del andra termer som HR-människor svänger sig med.

 

 

Jo, så är det.

 

Fast vädret som nu är känns det inget kul att orda om alls. Kanske det blir bättre om man bara tiger om det.

 

 

Idag har vi, än så länge, uppehåll. Så jag har passat på att klippa litet gräs, jaga maskrosor och rädda smultronplantor.

 

Alltså ser gräsmattan ut som en kattkyrkogård. En tuss här, och en tuss där. Gullvivor, smultron och liljekonvaljer måste ju få stå kvar. Det är det som är nackdelen med att ha en naturen direkt inpå gräsmattan - så småningom kommer den krypande. I alla fall om man låter den.

 

 

Jag har klippt ned mina rosenhallon, eftersom det mesta av fjolårets grenar dött av vinterns kyla. Som tur är har buskarna en otrolig livsgnista och det kommer nya rotskott, både direkt vid basen och en bit ut. Det är bara att ta upp och plantera om. Blomningen sker på fjolårskvist (om jag förstått rätt), så det kommer kanske inte att bli så mycket blom, till humlornas stora besvikelse.

 

 

De gamla fina enkla rosorna (typ nyponros) har också tagit stryk. De är gamla och borde vara vana, men ... endast en buske har blad, resten ser helt döda ut. Då är ju frågan vad som blir bäst: Klippa ner och vänta och se om de tar sig av sig själv, eller gräva upp och ersätta med något annat?

 

Till min stora förvåning och enorma glädje har kaprifolplantan, som jag tog med hemifrån Åland, klarat sig. Nya friska rankor med blad kommer sakta men säkert upp och de gamla kvistarna fungerar utmärkt för dem att klättra på.

 

Idag ser det ut att bli vackert. Det är tacksamt efter flera dagar av bara regn och kyla. Däremot verkar det bli bara en dag, för sedan lovas samma trista gråväder igen.

 

HOPPAS det blir varmt också, för jag fryser så infernaliskt idag och funderar på om det är varmare under täcket.

 

 

Att klyva ved kan vara farligt och man får ta det varligt, men det är inte så mycket vedklyven som är faran utan veden själv.

 

Vedkabbarna är många gånger tunga och kräver både arm- och benstyrka och rätt lyftteknik, annars tar ryggen snabbt stryk ... Den nästan färdiga veden har en tendens att trilla ned på fötterna och det gäller att hoppa undan i tid för att inte få tårna krossade - eller knäskålarna ... Fingrarna ligger också risigt till, och också nu på grund av veden själv - inte klyven. En och annan blåsa och nypmärke samt stickor trots svindyra skyddshandskar, som just ska skydda vid vasst och stickande arbete.

 

Trots alla dessa faror är det roligt att hålla på. Framförallt värmer det om hjärtat att se högen med kluven ved växa och man för sin syn kan se hur summan på elräkningen krymper. Ja, och så värmer det förstås kroppen just under själva arbetet.

 

Nu ligger ett fåtal okluvna kabbar kvar på backen, men de får vänta tills regnet upphör - när nu det blir.

 

Lovade uppdatering av status i början av veckan.

 

Det är fortfarande en hel del att göra så det blir en kort en:

 

Jobbat, jobbat, jobbat ...

 

Och så en väderprognos:

 

PS: kolla in solens upp- och nedgång :-)