Det har varit en kall natt, men nu är det faktiskt bara någon enstaka minusgrad och solen skiner från en klarblå himmel.

 

Ett arbetspass på dryga 20 timmar har inletts. Jag klagar inte, det gör att jag får ihop rejält med veckoarbetstid på bara ett par dagar på jobb.

 

Nästa vecka är det sportlov och UngenMin har redan packat väska inför resan. Hon lär väl packa om både en och två gånger till i väntan på avfärd söndagkväll.

 

Någon som kommer ihåg detta?

 

Jag borde egentligen plocka fram kameran för att föreviga ett synnerligen ovanligt mjukdjur.

 

När jag kom hem från nattens pass på gruppboendet och tittade in i dotterns rum såg jag att hon inatt sovit tillsammans med en stor rund, blank sten.

 

Hon älskar att samla på stenar av olika storlekar, former och färger. Ett intresse som onekligen kommer från mig. Jag är själv vansinnigt förtjust i att gå längs stränder och plocka sternar, eller att besöka stenbrott och sandtag för att hitta något fint. Men dottern har bestämt tagit det hela till en helt annan nivå.

 

Undrar om jag ska gömma undan stenen innan hon kommer hem från skolan, eller låta den ligga kvar i sängen ...

 

Allt är upp och ned. Spöket åkte på semester och genast glömde vi, precis som gräsänklingen, bort det viktigaste. Ja, inte att vattna blommorna... men att skriva massor dagligen för att hålla bloggen igång.

 

Mi n ursäkt är i alla fall att jag helt enkelt inte hunnit. Den här sista praktikveckan har jag blivit inkallad på jobb på gruppboendet och självfallet har jag tackat och tagit emot. Sedan har vi ju faktiskt kylan ...

 

Och ni andra?

Jojo, det blev mycket gjort den här praktikveckan också.

 

I måndags morse vaknade UngenMin med feber. Så det var bara att meddela skolskjuts, skola, FK och praktikanordnare att det vankades VAB.

 

Hon är fortfarande hemma med aningen förhöjd temperatur och en näsa som lämnar ifrån sig ofattbara mängder snor. Hes och trött är hon också. Så knappast någon skola imorgon heller, som det verkar.

 

Sedan är det bara en vecka kvar på praktiken ...

 

 

 

Idag har vi en åttaåring i huset. Ändå känns det som det var igår jag höll henne i mina armar för första gången. Vad snabbt åren går, och ibland känns det som de nästan inte funnits. Men bevisen finns och är påtagliga.

 

Veckan har också gått fort. Det är redan torsdag imorgon och sedan är det bara en dag, så är det helg igen. Vem har bestämt att det ska gå så snabbt?

 

Vecka två som praktikant har hittills varit händelselös eftersom jag varit tvungen att sjukskriva mig. Men nu får det räcka, så imorgon sätter jag igång munlädret igen. Till helgen har jag lovat ta ett mastodontpass på gruppboendet dessutom - under förutsättning att jag inte fortsatt känner av magen, förstås.

 

Så är det redan söndag och jag är fortfarande trött. Tiden har bara rusat på i någon slags superfart denna helg.

 

På fredagkväll var det disco, igår på dagen var det födelsekalas och ikväll ska det bära iväg på bio för att så Alvin och gänget 2. Vi har faktiskt biograf inne på byn. Det är inte illa pinkat för en liten by som Junsele.

 

Ja, nu är det ju inte jag som var på disco och födelsedagskalas, men det känns nästan så. Istället höll jag på med snön och det var faktiskt inte så tungt som jag befarat. Men idag känns det ändå litet att jag höll på.

 

Jag ska med på bion, men frågan är om jag kommer att hålla mig vaken genom hela filmen. Kanske blir det som när jag ska försöka titta på film på TV. Jag somnar ibörjan på filmen och vaknar när eftertexterna rullar.

 

Jag är helt slut efter min första vecka som praktikant. Igårkväll var jag riktigt glad att vi skulle lägga oss redan innan 22 (tidningskörning för gubben).

 

Det har inte varit något problem att ringa upp och prata med folk, inga problem alls. Däremot är det inte fullt lika lätt att sälja in tanken hos dem. Jag lyckades få ut två provpaket, så det känns litet skrämmande för framtiden. Fast ännu är det kanske för tidigt att dra några slutsatser.

 

Snön  har fallit i princip hela veckan och snart har vi ingen väg ut till vägen. En smal ränna, precis lagom för bilen, är vad vi har att köra i. Jag måste helt enkelt ut idag och börja röja. Jag ser inte alls fram emot detta. Inte för att det är speciellt kallt eller så, men det är tungt och det går långsamt.

 

Och som vanligt kommer det säkert att köra förbi ett flertal traktorer försedda med schaktblad, plogar och snöslungor. Alla med skygglappar eller dollartecken framför ögonen. Inte traktorerna alltså, utan de som framför dem.

 

Min försenade födelsedagspresent funkar hittills faktiskt rätt bra, även om jag inte riktigt kommer överens med den. Ja, min make har köpt mig en ny laptop. Inte helt onödigt, faktiskt. Jag har ju suttit med en gammal en, som sett sina bästa dagar.

 

Nu har jag senaste operativet och disk och minne så att jag verkligen kan jobba med bilder, hemsidor och annat för att upprätthålla min kompentens och följa med i utvecklingen.

 

"Hej, jag heter Marina och ringer från *mummelmummel*. Vi har jobbat med ergonomi sedan mitten av nittiotalet, och jag ....". Så kommer jag att låta ett oändligt antal gånger per dag under, åtminstone, några veckors tid.

 

Idag inledde jag min praktik, även om det var väldigt lugnt och jag mest suttit och läst, tänkt och smakat på mina repliker. Funderat på strategier och problem.

 

Jag hoppas det ska gå bra, det borde ju inte vara något problem. Mitt munläder är välsmort och nästan ingen som pratat med mig kan påstå att jag verkar blyg och tillbakadragen.

 

Svårast är nog att få in rutiner igen i vardagslivet. Inte hänga på FB, inte tillåta sig att ta tupplurar i otid och inte låta TVn locka innan klockan är halv5 - "diciplin" heter det visst. Men det ska nog gå bra med både diciplinen och munlädret.

 

Och går det inte bra så har jag inget att förlorat på att i alla fall försöka ...

 

Idag känner jag mig svag och skakig som en nyfödd kalv, men har i alla fall orkat släpa runt dammsugaren både nere och uppe. Slängen av kräksjukan blev visst kortvarig, som tur är..

 

Annars har allt mest gått på som vanligt. Bilen har fått betyg, icke godkänt. Som tur är så var det mest småsaker, som elfel och litet förslitningar. Mindre bra är att det inte direkt är skruvarväder. Idag har vi -17 och det känns helt OK, fast inte om man ska ligga och skruva.

 

I morse badade Kattis, när hon utan att titta efter hoppade ner i badkaret som fortfarande fanns vatten kvar i. Gissa om Fina Frun var upprörd och kastade ilskna blickar på husse och matte.

 

Imorgon börjar jag mitt nya liv som praktikant. Men mer om det berättar jag senare ...